tillbaka

Emil Andersson 1874-1965
Enligt noteringar hos efterkommande vet vi följande om Emil:
Emil räknades, eftersom han blivit omhändertagen, som född den 23/9 1874 i Nicolai församling. Han döptes den 25/9 1874 och kom från barnhuset till Björkvik på Ingarö den 9/3 1875. Westerberg-Remal blev hans fosterföräldrar.

Enligt senare uppgifter döptes han dock redan den 21/6 1874 i Jakobs församling i Norrköping som nr 4265 med namnet Carl-Emil. Enligt samma uppgift hette hans biologiska mor Maria Amalia Andersdotter f 1852 i Krokeks församling i Kolmårdens socken i Östergötland.

Enligt en Elin (referat från en lös lapp) städslades hon när hon var fjorton år som piga hos slaktare Emil Andersson i Björkvik på Ingarö. Hon är nog en av de sista här i landet som städslades på ett år. Det innebar att man inte fick sluta förrän man arbetat ett helt år; oftast från oktober till oktober året därpå.
Slaktar Andersson var en snäll karl, säger Elin, men han var sällan hemma. Han åkte omkring i bygden och slaktade. Då han var borta var frun hans och drängen elaka mot mig, säger Elin. En dag orkade jag inte längre utan rymde därifrån. Jag fick hjälp av Anderssons föräldrar som visste hur jag blev behandlad. Men efter några dagar kom Andersson och hämtade mig. Man fick inte ge sig av innan årstjänsten var slut. Nu blev det i alla fall lite bättre, säger Elin, sedan Andersson tagit itu med frun sin och drängen.

Emil var 1903-1936 arrendator på Björkvikstorpet på Ingarö och bodde därefter på Ekhaga.
Foto av Emil
Emil Andersson, Björkvikarn kallad, var mångsysslare, bl.a. auktionsförrättare.

I Skärgårdsstiftelsens årsskrift 1983 står följande om Emil och släkten:
Dottern Margit berättar från sin barndom i Björkvikstorpet, som bara omfattade 7 tunnland. Pappa Emil var en orolig själ, lite filosof och djurvän, mångsysslare som de flesta skärgårdsbor; torpare, slaktare, affärsman (inte särskilt framstående), fiskare då och då samt auktionsutropare. På så sätt gick det att klara uppehället på det lilla torpet även om "Björkvikarn" vägrade att syssla med tjuvskytte och tjuvfiske. I stället hade man inhysingar. Farmor och 8 barn bodde i köket, en gammal gumma i rummet och Lindgren i Toholmen och hans mamma på loftet.